Svensk elitagility växer

År 2014 var det år som Svenska Agilityklubben bildades och det första år som en agilitystyrelse för första gången klubbade igenom landslagsregler. Jag fick det året förmånen att tillsammans med Eva Leandersson att vara landslagsledare och det var jag som skötte om poängberäkningen vid uttagen. Förutom att vi körde tolv lopp 2014 så var poängberäkningen den samma som i år och om man bara ser till de åtta första loppen så kan det uttaget jämföras rakt av med årets. Jag har därför roat mig med att jämföra utfallet mellan dessa år för att se hur svensk agilityelit har utvecklats. 2014 var det hittills mest framgångsrika för ett svenskt agilitylandslag med både EO-guld och VM-silver individuellt samt ett fantastiskt EO-guld i lag som fortfarande ger mig rysningar när jag tänker på det. Men på mästerskapen krävs det mycket tur för att lyckas och resultatet på dessa kanske inte riktigt speglar hur ”bra” vi är som land, även om det kanske är det som räknas i slutändan. Jag tänker mig att bredden på uttaget ger en bättre bild på vart elitagilityn är på väg och det tänkte jag belysa här och nu.

Antalet som söker till landslaget har ökat med åren och i år fick man införa hårdare begränsningar för att få söka. Men jag tror inte antalet som söker är en bra värdemätare på hur bra vi är som land. Vi är många som sökt bara för att det är kul att vara med och som nog egentligen inte haft förhoppningar att kvala. Men antalet hundar som tar poäng och hur många poäng som delas ut visar på bredd. Jag tror helt enkelt att om det är fler hundar som nollar inom fem sekunder från vinnaren har vi fler bra hundar. Så här ser utvecklingen ut de senaste fyra åren:

 

Vi ser en kraftig ökning framför allt i Small och Medium. Det är väldigt många fler ekipage som håller ihop på de tuffa banorna och klarar av pressen som alltid infinner sig när det är LLU. Medium ansågs länge vara lite av ett sorgebarn i Sverige, men de senaste åren har denna grupp utvecklats enormt vilket vi inte minst kunde se på förra årets VM då vi tog ett silver med mediumlaget.

Antalet hundar som tar poäng ökar troligen ju fler hundar som deltar. Även en sämre hund kan få till ett bra lopp av åtta, men om många hundar får poäng i flera lopp tyder det på bredd. Jag har därför också sammanställt hur många poäng som delas ut bland topp 20 i respektive storlek. Är det jämnare mellan fler tävlande borde det avspegla sig att fler får poäng och därmed borde summan poäng som delas ut öka. Så här ser det ut:

 

Trenden ser ungefär likadan ut som i diagrammet med antalet hundar, fast här är det small som sticker ut. 2014 hade vi i Small en handfull supersnabba ekipage som delade på nästan alla topplaceringar och ekipagen där bakom tog kanske poäng men inte så många. Av dessa supersnabba ekipage finns nästan alla kvar, och några av dem åker med till landslaget även i år, men de är inte alls lika säkra vinnare längre. En lång rad nya supersnabba och nollningssäkra hundar har tillkommit. För fyra år sen var det bara enstaka hundar som körde running contacts (RC) med framgång men idag finns det mängder av hundar med säkra RC.

Varför har då Sverige utvecklats så positivt mellan 2014 och 2017?

Det finns naturligtvis inte bara en orsak, men jag tror inte det är slumpen. Poängsystemen fungerar väl och även om enstaka lopp kan kännas märkliga så visar resultaten på mästerskapen att vi får fram väldigt bra hundar med detta system. När de tävlande upplever uttagningssystemet både rättvist och konsekvent år från år är det fler som vill satsa och utmana den etablerade eliten. Jag tror också att poängsystemets fokus både på nollfrekvens och fart har varit viktig. Är man inte både väldigt snabb och väldigt säker har man ingen chans på ett mästerskap och numer inte heller på ett LLU. Det har fler och fler insett och jag skulle tro att många lagt om och ökat träningen de senaste åren.

Att Svenska Agilityklubben satsat så stort på EO, både genom att det är del av uttaget, att landslagsledningen får åka dit och man bidrar med pengar till dem som reser tror jag spelar en stor roll. 2011 var det drygt 10 svenska ekipage som deltog på EO (fri anmälan). I fjol var det över 200 som sökte (i år runt 130 med hårdare sökkrav). Att så många får chansen att åka till EO och uppleva utmaningen att ställas mot världens bästa hundar har triggat så många förare att träna lite mer och satsa lite hårdare. Det ger utdelning helt enkelt.

Svensk agility höll absolut världsklass 2014.

Svensk agility är ännu bättre idag!

 

Vid tangentbordet och i Excelarken – Jonas Erlandsson

Våra huvudsponsorer