Regelanvisningar

Ny omloppsregel

Från 1 januari 2017 införs en ny regel angående omlopp. Förändringen gäller endast hur resultatet i omloppet beräknas. Avsikten är att omlopp ska upplevas som mer rättvist. En hund ska därför inte kunna få färre banfel i omloppet än den fick i det första loppet.

Som tidigare är det domaren som beslutar att omlopp ska ske. Omloppet bedöms på vanligt sätt av domaren, men för det slutliga resultatet gäller att antalet banfel aldrig kan bli lägre än i det första loppet.

Om hunden fick X banfel i det första loppet, eller fram till dess att det första loppet avbröts, och Y banfel under omloppet så räknas det största talet av X och Y som slutresultat.

Tabellen illustrerar hur banfel i ett omlopp beräknas i olika fall:

tabell

Eftersom tiden fortfarande börjar om från noll i ett omlopp så bortfaller eventuella tidsfel från det första loppet. Tiden, och eventuella tidsfel, i omloppet gäller för slutresultatet.

Avvikande färg på kontaktfälten

Många tävlande må tycka att kontaktfält är ett otyg, men de är likafullt en viktig del i agility – där måste hunden sätta minst en tass för att slippa få fel. För domarens skull, och även för den tävlande och för omkringsittande publik, måste det klart framgå vilken del av balansbommen, gungbrädan eller A-hindret som är kontaktfält. Enligt regeltexten ska kontaktfälten vara i klart avvikande färg jämfört med färgen på hindrets övriga yta. Kontaktfälten ska även vara markerade på hindrets sidor. Vi har fått in en del rapporter om att hinder som används på tävlingar inte har kontaktfält med klart avvikande färg. Möjligen kan det vara en tolkningsfråga, men vi tror ändå att man med lite sunt förnuft kan uppfatta om färgerna avviker tillräckligt från varandra. Syftet med regeln är att man tydligt ska kunna se kontaktfältsgränsen, och det också om man står en bit bort i lite sämre ljusförhållanden.

Vi vill uppmana alla arrangörer av agilitytävlingar att se över sin hinderpark när det gäller kontaktfältsytans utseende. Domaren godkänner hindren innan tävlingen startar, men det är tävlingsledaren som i praktiken har ansvaret att tillhandahålla godkända hinder. Domaren kan förstås avblåsa tävlingen, men det är det ingen som önskar. Skulle domare uppfatta att kontaktfälten på hinder vid tävling är otydligt markerade vill vi gärna få information om det (via mejl till regler@sagik.se). Vi kontaktar sedan den aktuella klubben, som kommer att uppmanas att åtgärda felet.

Tunnelsäkerhet

Frågan om hur den runda tunneln ska sättas fast vid tävling har aktualiserats. En tunnelfärd i hög fart kan medföra skaderisk för hunden, vilket gör att frågan bör tas med allvar. Regeltexten ger vägledning: Tunneln ska ligga stabilt och bör därför kunna fästas i marken så att in- och utgång ligger stadigt. Vid fastsättning får ej tunnelns dimension minskas allt för mycket. Vi vill betona den första delen som också anger andemeningen med regeltexten – att tunneln ska ligga stabilt. Tunneln ska ligga så pass stadigt att hunden ska få fäste mot tunnelns innersida då den springer genom tunneln. Det gäller även då tunneln är U-formad och för snabba och/eller tunga hundar. Om tunneln inte är tillräckligt stabilt fastsatt kan den genom hundens egen vikt flyttas undan alltför mycket medan hunden springer genom tunneln, och så att säga ”försvinna” under hundens tassar. För att få till en tillräcklig stabilitet bör det finnas fler fästpunkter än enbart vid in- och utgång. Vår rekommendation är minst fyra fästpunkter (exempelvis fyra sandsäckspar), det vill säga två ytterligare än vid in- och utgång. För en 3-meterstunnel kan det räcka med tre fästpunkter, men fler än fyra fästpunkter kan behövas om tunneln är lång och/eller ligger böjd.

Det finns flera sätt att sätta fast en tunnel, men vi i regelkommittén och hundetikkommittén rekommenderar sandsäckar eller fastsättning via de söljor (korta parvisa band på tunnelns undersida) som vissa tunneltyper har. Med tillräckligt antal fästpunkter ger den typen av fastsättning bra stabilitet men också, tillsammans med tunnelns material, tillräcklig svikt så att tunneln inte är helt stum under hundens tassar. Fastsättning med fasta stag nedslagna i marken som sticker upp i hundens höjd, exempelvis stålbågar (s.k. ”katthuvuden”), är direkt olämpligt. Kollision med dessa medför alltför stor skaderisk. Det är även viktigt att inte tunneln deformeras vid fastsättningen; den ska ha en rund form och dess diameter får endast minskas marginellt på grund av fastsättningen.

På tävling är det domaren som har det yttersta ansvaret för att hindren är korrekt utformade och som i det här fallet tillräckligt väl fastsatta. Det är dock arrangörens skyldighet att tillhandahålla hinder och fastsättningsanordningar av tillräckligt antal och kvalitet. Vi vill därför uppmana arrangerande klubbar att se över sina fastsättningsanordningar för tunnlarna. Även tunnlarnas kvalitet bör ses över. Det finns fortfarande tunnlar som lätt ”säckar” på grund av fastsättningen; det kan finnas behov av investeringar i nyare och stabilare tunnlar som håller rätt innerdiameter då de är fastsatta.

Säkra hinder gäller även framhoppningshinder

SAgiK uppmanar tävlingsledare på klubbarna att gå igenom sin hinderpark för att kontrollera att de följer reglerna gällande utformning. Ha gärna regelboken till hands under denna kontroll. Vi ber er se till att alla hinder som kommer finnas på tävlingsplatsen är hela och säkra för hundarna, även de som kommer att användas på framhoppningen. Kontroller t ex att inga sömmar släppt i de tunnlar som är sydda, att inga metallringar har krupit fram, att inga skruvar sticker ut i släpets fastsättning i platta tunneln och att ingången är vadderad med exempelvis rörisolering, att kontaktfälten är klart avvikande i färg, att stegpinnar på balans och A-hinder inte har spruckit och bildat vassa kanter och så vidare.

Domaren godkänner hinder för tävlingsbanan på plats, men det är tävlingsledaren som i praktiken har ansvaret för hinderparken och för de hinder som kan användas på området men som inte står inne på tävlingsbanan. Skulle domare eller tävlande uppfatta hinder vid tävling som osäkra eller trasiga, börja med att ta kontakt med tävlingsledaren på plats. Om felet inte åtgärdas vill vi gärna få information om det, gärna med bifogad bild (via mejl till regler@sagik.se). Vi kontaktar sedan den aktuella klubben, som kommer att uppmanas att åtgärda felet.

Potentiellt farliga situationer med balanshinder

SAgiK vill uppmärksamma er på de olyckor som kan hända vid användandet av den typen av kontaktfältshinder som har håligheter längs sidorna. En del hundar ”kramar om” gunga och balans och kan därmed fastna med en tass eller göra illa en tå. Vi uppmanar därför de klubbar som har denna typ av hinder att täcka för hålen, det går att göra på ett flertal olika sätt med skivor, metallplattor eller liknande, men även temporärt med silvertejp.

Skärmavbild 2015-09-14 kl. 12.58.54