Säkra hinder – ett gemensamt ansvar

Allt fler tränar och tävlar agility med sina hundar. Vi lär oss också mer och mer om att träna och motivera våra hundar så att de springer snabbare på agilitybanan, samtidigt som bankonstruktörerna strävar efter att ständigt erbjuda nya tekniska utmaningar.

Denna positiva utveckling inom svensk agility gör att det ställs ännu högre krav än tidigare på säkerhet för klubbar med agilityverksamhet, hos instruktörer, hos tävlingsarrangörer och funktionärer och – inte minst – bland agilityutövare. För att förebygga olyckshändelser där hundarna gör sig illa måste vi hela tiden ha fokus på att hålla hindren i gott skick och utforma och använda dem på ett så säkert sätt som möjligt. Genom det kan vi förhindra onödigt lidande för hundarna och onödiga kostnader.

Det här är lika viktigt på träning som på tävling!

Här har Svenska Agilityklubben samlat kunskap som kan vara till hjälp i arbetet för säkrare agilityhinder. Sidan uppdateras fortlöpande. Skicka gärna ett mejl till web@sagik.se om du vill bidra med något. 

Är det vanligt att hundar skadar sig på hindren när de tränar eller tävlar agility?

Olyckor på hinder ska rapporteras i bestyrelserapporten så vi får en möjlighet att föra statistik. Det är några få hundar varje år som vi får kännedom om som skadar sig på hinder på olika vis. 

Vem är juridiskt ansvarig om en hund gör sig illa vid träning på en hundklubb?

Korta svaret:
Klubben är ansvarig för sina hinder, och du som förare är ansvarig för din hund och er träning.
Långa svaret:
Om en klubb erbjuder möjlighet att träna agility åligger det klubben att se till att hindren är säkra och följer de rekommendationer som finns. Klubben ansvarar därmed för att de har hinder av säker kvalitet och enligt reglerna.
Vid träning på klubben är det däremot hundägarens/förarens ansvar att kontrollera de hinder som ska användas så att inget av hindren innebär en säkerhetsrisk. Om du som förare ser att ett hinder till exempel gått sönder och ändå väljer att träna vilket leder till att hunden skadar sig så är det förarens ansvar. Du kan alltså inte hävda att klubben ansvarar för att hindret är trasigt eftersom du ska besiktiga hindren innan du tränar. Undvik att träna på hinder som kan innebära en säkerhetsrisk och meddela styrelsen om något är fel.

Vem är ansvarig för hindersäkerheten på en agilitytävling?

Tävlingsledaren är ytterst ansvarig för att de hinder som presenteras domaren inför tävling är säkra. Domaren har ett ansvar för säkerheten på banan.

Vad kan vi på vår klubb göra för att hindren ska bli så säkra som möjligt?

Exempelvis säkerhetsronder. Alltid ta bort eller omedelbart laga trasiga hinder. Lära ut säkerhetstänkande på kurserna och informera om exempelvis vikten av bra fastsättning av tunnlar. Utse en person som hinderbrister rapporteras till. Se till att hindren följer regelverket.

Vad ska jag som tävlande göra om jag ser ett hinder som verkar farligt på en tävling?

Påpeka detta till både tävlingsledare och domare på tävlingen. Tävlingsledaren företräder arrangören oavsett om hen är inhyrd eller hör till arrangerande klubb och har yttersta ansvaret för hindersäkerheten och säkerheten på tävlingsplatsen.

Hindertyper och kända risker

Det grundläggande för att göra ett agilityhinder så säkert som möjligt är att: 

  • Hindret är helt
  • Konstruktionen passar hundar av varierande storlek och vikt
  • Hunden inte kan fastna i hindret
  • Hindret är stabilt och/eller ordentligt fastsatt

Säkerheten påverkas också av hur hindret är placerat i banan eller kombinationen, alltså vilken väg hunden ska ta före och efter hindret. Här nedan kan du läsa mer om vad man bör tänka särskilt på när det gäller de olika hindertyperna.

HOPPHINDER
Vanliga problem och brister:

  • Hunden tar sig genom eller fastnar i hinderstödet.
  • Hindret blåser omkull.
  • Hunden landar på bommen.
  • Hindret välter på grund av att hunden eller föraren springer in i det.
  • Skadade eller vassa bomhållare.

Råd och tips:

  • Se till att hindren är stadiga och att de är täckta på ett sådant sätt att ingen hund riskerar att skada sig om den kliver i hinderstödet. Täckningen av hindren måste alltså vara av sådan art att hindren inte blåser iväg och att inte heller den minsta hund kan riskera att fastna med en klo eller tass i någon springa. Det går att använda tejp på att göra extra spjälor på hinderstödet om det antingen är tomt eller glest mellan befintliga spjälor. 
  • Flerfärgade bommar. Tänk på att hunden har svårt att se skillnad på rött och grönt, undvik gärna röda bommar mot grön gräsmatta.
  • Det finns magnetiskt delbara bommar som minskar skaderisken om hunden landar på bommen.
  • Kontrollera regelbundet om det finns dåliga bomhållare och byt ut dem.

DÄCK
Vanliga problem och brister:

  • Hunden fastnar i eller kraschar in i däcket eller upphängningsanordningen.
  • Hunden hoppar eller springer genom ramen.
  • Anordningen för däckets upphängning i ramen kan skada hunden om hunden hoppar vid sidan av däcket.
  • Det finns många lösningar för upphängning som inte är förenligt med säkert hinder.
  • Däcket har fel diameter.
  • Däcket är ej delbart.

Råd och tips:

  • Det finns flera hindertillverkare som tagit fram säkra lösningar med delbart däck och även utlösande upphängningsanordningar.
  • Små och stora hundar vill i regel ha däcket delbart på olika sätt. Stora hundar vill ha däcket delbart horisontellt eftersom de oftast slår emot sidorna, små hundar vill ha delning åt andra ledden eftersom de oftast slår emot botten.
  • Mät diametern och kontrollera med regelboken att det är tillåtet.
  • Märk ut de olika höjderna med tejp.

LÅNGHOPP
Vanliga problem och brister:

  • Hörnpinnarna är ofta instabila.
  • XS får en för hög första del.
  • För låga hörnpinnar.
  • Vassa kanter, särskilt om hindret är av metall. Även om kanterna är vikta/bockade på undersidan av hindret kan en hund skada sig på dem.

Råd och tips:

  • Stabila fötter med raka och tydliga hörnpinnar.
  • Sätt skydd för det som är vasst.
  • Mät alla delar och kontrollera mot regelboken.

SLALOM
Vanliga problem och brister:

  • Instabilt slalom som flyttar sig eller lyfter när hunden forcerar det.
  • Slalom med grov/bred skena. Reglerna tillåter att skenan är upp till 8 cm bred, men en bred skena innebär en ökad halkrisk och många (mindre) hundar kan påverkas och tveka av en bred skena.
  • Klena slalompinnar som hoppar ur eller går av när explosiva hundar går i slalom.
  • Felmonterat så att skenans stöd/stag ligger där hunden springer.
  • Trasiga pinnar.

Råd och tips:

  • Se till att slalomet står stadigt och fastsatt i marken.
  • Slalompinnarna får gärna vara flerfärgade, alltså att varje pinne har mer än en färg.
  • Slalompinnar av trä är ofta mer hållbara än pinnar av plast.
  • Titta i regelboken och jämför hur stagen är placerade.
  • Gå igenom alla pinnar regelbundet och byt ut trasiga direkt.
  • Se till att det finns möjlighet att sätta fast slalomet i marken, och att det finns en hammare att tillgå.

RUND, RAK, TUNNEL
Vanliga problem och brister:

  • Är det blött ute så kan hunden halka i tunneln.
  • Tunneln ligger inte still på marken, ej tillräckligt fastsatt.
  • Tunneln flyttar sig när stora/snabba hundar forcerar.
  • När tunneln inte är utsträckt innebär vecken en skaderisk för hundens tår och tassar.
  • Mörka tunnlar (blå, svart) och tunnelhållare kan förvirra hundar och göra det svårt att hitta öppningen.
  • Tunnlar med halkskydd “antisliptunnlar” där man inte ser till att lägga dem med halkskyddet åt rätt håll.
  • Tunnel har fått ojämn form eller blivit oval/fått minskad diameter.
  • Hål, revor eller att spiraler sticker ut.

Råd och tips:

  • Ha många och bra tunnelhållare. Lägg gärna extra tunnelhållare vid öppningarna.
  • Sträck alltid ut en tunnel ordentligt, även om den ska böjas.
  • Mät och kontrollera regelbundet att diametern är 60 cm.
  • Kontrollera och känn igenom hela tunnlarna så att inga hål finns.
  • Se till att sträcka ut tunneln rejält.

RUND, BÖJD TUNNEL
Vanliga problem och brister:

  • Se rak tunnel.

Råd och tips:

  • Se rak tunnel.
  • Tänk på att anpassa vinkeln efter hundens färdighet.
  • Tunneln kan vara böjd för mycket.
  • Dra ut hela tunneln först och böj sedan.
  • Det behövs minst fyra tunnelhållare till en böjd tunnel som är sex meter.

PLATT TUNNEL 
Vanliga problem och brister:

  • Hundar kan fastna i släpet.
  • Bör inte användas vid regn eftersom det finns risk att släpet ”klistras ihop” av fukt och lera.
  • Kräver extra funktionärsinsats vid tävling.
  • Ofta vassa och farliga kanter på huset/ingången.
  • Lågt engagemang hos funktionärer att ordna/rätta till säcken så den ligger korrekt.
  • Metallstag mitt i huset.
  • Hål i släpet.
  • För långt släp.

Råd och tips:

  • Se till att hindret är såpass stadigt att det inte kan välta.
  • Det finns platta tunnlar av flera märken som till exempel har mjuka tunnelhus.
  • Om det finns ett metallstag i huset kan ett rörisoleringsskydd sättas där.
  • Kontrollera släpet regelbundet. Mät och kontrollera mot regelboken hur långt släpet får vara.
  • Vid tävling: Det behöver finnas en funktionär för det här hindret och som rättar till släpet mellan varje ekipage.
  • Det här är ett hinder som kan ha ganska hög skaderisk.

GUNGBRÄDA
Vanliga problem och brister:

  • Att det inte följer regelverket, oftast att den inte går tillbaka som den ska.
  • Ofta instabilt hinder som behöver förankras noga i underlaget.
  • Trög och tung gunga tar lång tid att få ner.
  • Kraftig rekyl innebär hög skaderisk.
  • Kontaktfälten avviker inte i färg.
  • Hindret sviktar.

Råd och tips:

  • Kolla hindret ofta, inte bara inför tävling. Testa regelbundet så att gungan följer tidsbestämmelsen för 1 kg, den kan behöva smörjas och justeras.
  • Säkra gungan mot marken så att den inte kan välta eller flytta sig. Lägg rejäla tyngder på gungans fot eller fäst med stag som bankas ner i jorden.
  • Köp gunga med inbyggd tyngd som går lätt att flytta.
  • Se till att underlaget på gungan är av god kvalité.
  • Kontaktfälten ska ha klart avvikande färg och färg på sidan av kontaktfältet och snabbaste lösningen är att spraymåla dessa partier .
  • Kontrollera gungan regelbundet så att inga delar har blivit lösa eller försvagade.

A-HINDER
Vanliga problem och brister:

  • Kolla så att underlaget inte är halkigt eller slitet.
  • Lösa sprintar vid nock, glipor vid nock.
  • Kontaktfälten avviker inte i färg.
  • För högt/lågt.
  • Hindret sviktar/rör sig.
  • Trasiga stegpinnar.

Råd och tips:

  • Se till att underlaget på A-hindret är av god kvalité.
  • Säkra sprintar vid nock, välj fasta hinder med täta nockar för tävlingsbruk.
  • Kontaktfälten ska ha klart avvikande färg och färg på sidan av kontaktfältet och snabbaste lösningen är att spraymåla dessa partier.
  • Mät och kontrollera mot regelboken att höjden stämmer och om ni använder till exempel kedja för att sänka/höja kan ni märka ut vilken ögla som ger rätt höjd.
  • Förstärk delar som sviktar genom att till exempel stötta underifrån.
  • Kontrollera regelbundet alla stegpinnar och byt så fort någon går sönder.

BALANSBOM
Vanliga problem och brister:

  • Underlag som gör att hunden halkar, framförallt om det är blött.
  • Underlag som blänker i solsken förvillar hunden.
  • Sned ansats mot hindret orsakar ofta att hundar tappar balansen och ramlar ner (Hög fallhöjd).
  • Skadliga sprintar, glipor vid sprintarna.
  • Farliga ben på balansen när tunnlar skall ligga under.
  • Kontaktfälten avviker inte i färg.
  • Trasiga stegpinnar.
  • För hög/låg.
  • Sviktar.

Råd och tips:

  • Fundera noga vid inköp vilken typ av balansbom man ska ha och vilket underlag den har.
  • Kontrollera underlaget, se till att alla sprintar och glipor är säkrade.
  • Kontaktfälten ska ha klart avvikande färg och färg på sidan och snabbaste lösningen är att spraymåla dessa partier.
  • Kontrollera regelbundet alla stegpinnar och byt så fort någon går sönder.
  • Mät och kontrollera mot regelboken att höjden stämmer.
  • Förstärk delar som sviktar genom att till exempel stötta underifrån.