Säkra hinder – ett gemensamt ansvar

Säkra hinder – ett gemensamt ansvar
Allt fler tränar och tävlar agility med sina hundar. Vi lär oss också mer och mer om att träna och motivera våra hundar så att de springer snabbare på agilitybanan, samtidigt som bankonstruktörerna strävar efter att ständigt erbjuda nya tekniska utmaningar.
Denna positiva utveckling inom svensk agility gör att det ställs ännu högre krav än tidigare på säkerhet för klubbar med agilityverksamhet, hos instruktörer, hos tävlingsarrangörer och funktionärer och – inte minst – bland agilityutövare. För att förebygga olyckshändelser där hundarna gör sig illa måste vi hela tiden ha fokus på att hålla hindren i gott skick och utforma och använda dem på ett så säkert sätt som möjligt. Genom det kan vi förhindra onödigt lidande för hundarna och onödiga kostnader.

Det här är lika viktigt på träning som på tävling!

Här har Svenska Agilityklubben samlat kunskap som kan vara till hjälp i arbetet för säkrare agilityhinder. Sidan uppdateras fortlöpande. Skicka gärna ett mejl till kansli@sagik.se om du vill bidra med något. 

Vem är juridiskt ansvarig om en hund gör sig illa vid träning på en hundklubb?
Korta svaret:
Klubben är ansvarig för sina hinder, och du som förare är ansvarig för din hund och er träning.

Långa svaret:
Om en klubb erbjuder möjlighet att träna agility åligger det klubben att se till att hindren är säkra och följer de rekommendationer som finns. Klubben ansvarar därmed för att de har hinder av säker kvalitet och enligt reglerna.
Vid träning på klubben är det däremot hundägarens/förarens ansvar att kontrollera de hinder som ska användas så att inget av hindren innebär en säkerhetsrisk. Om du som förare ser att ett hinder till exempel gått sönder och ändå väljer att träna vilket leder till att hunden skadar sig så är det förarens ansvar. Du kan alltså inte hävda att klubben ansvarar för att hindret är trasigt eftersom du ska besiktiga hindren innan du tränar. Undvik att träna på hinder som kan innebära en säkerhetsrisk och meddela styrelsen om något är fel.

Vem är ansvarig för hindersäkerheten på en agilitytävling?
Tävlingsledaren är ytterst ansvarig för att de hinder som presenteras till domaren inför tävling är säkra. Domaren har ett ansvar för säkerheten på banan.

Vad kan vi på vår klubb göra för att hindren ska bli så säkra som möjligt?
Exempelvis säkerhetsronder. Alltid ta bort eller omedelbart laga trasiga hinder. Lära ut säkerhetstänkande på kurserna och informera om exempelvis vikten av bra fastsättning av tunnlar. Utse en person som brister på hinder rapporteras till. Se till att hindren följer regelverket.

Vad ska jag som tävlande göra om jag ser ett hinder som verkar farligt på en tävling?
Påpeka detta till både tävlingsledare och domare på tävlingen. Tävlingsledaren företräder arrangören oavsett om hen är inhyrd eller hör till arrangerande klubb och har yttersta ansvaret för hindersäkerheten och säkerheten på tävlingsplatsen.

Generella tips och råd

• Hunden har inte valt sporten, det har du. Se därför till att inte utsätta hunden för onödiga risker. Bär tex hellre några extra sandsäckar om det behövs för att hunden ska kunna träna säkert.
• Prata hindersäkerhet med varandra ute på klubbarna och i träningsgänget.
• Dela med dig och ta del av andras erfarenheter och goda exempel. 
• Var noga med att tunnlar som placeras under balansen inte hamnar på balansens ben. Det kan skada tårna på hunden när den springer i tunneln.
• Kolla alltid av banan innan du börjar träna. Titta tex om sandsäckarna ligger bra på tunnlarna? Har tunnlarna flyttat på sig så hunden riskerar att springa in i väggen på tunneln? Kolla så att hoppbommen har lite mellanrum till båda hinderstöden så att hoppbommen kan falla om hunden river.
• Var kräsen vid inköp av nya hinder. Att köpa nya hinder är dyrt och hindren ska hålla i många år. Ha alltid hundens säkerhet med i bilden när nya hinder ska köpas in. Behöver man välja mellan vilket hinder som är mest användarvänligt för människan och vilket som är säkrast för hunden så bör hundens säkerhet sättas högst upp på prioriteringslistan. 
• Tillbehör och hjälpmedel som används vid inlärning och träning ska inte användas i syfte att skrämma eller avskräcka hunden från att göra fel. De ska användas för att hjälpa hunden att förstå och lyckas med uppgiften. Var lika noga med säkerheten på hjälpmedlen som på hindren. Tänk tex på att säkerställa att det inte finns glipor och hål där hunden kan fastna med klorna vid slalominlärning med alléslalom.

Hindertyper och kända risker
Det grundläggande för att göra ett agilityhinder så säkert som möjligt är att: 

• Hindret är helt.
• Konstruktionen passar hundar av varierande storlek och vikt.
• Hunden inte kan fastna i hindret.
• Hindret är stabilt och/eller ordentligt fastsatt.
• Hindret är tillverkat av lämpligt material och utan vassa kanter. 

Säkerheten påverkas också av hur hindret är placerat i banan eller kombinationen, alltså vilken väg hunden ska ta före och efter hindret. Här nedan kan du läsa mer om vad man bör tänka särskilt på när det gäller de olika hindertyperna.

HOPPHINDER
Tänkbara problem och brister:

• Hunden tar sig genom eller fastnar i hinderstödet.
• Hindret blåser omkull.
• Hunden landar på hoppbommen.
• Hindret välter på grund av att hunden eller föraren springer in i det.
• Skadade eller vassa bomhållare.

Råd och tips:

• Hopphinder och hoppbommar i plast är att föredra framför andra material som trä eller metall. 
• Se till att hindren är stadiga. 
• Hinderstöden ska vara täckta på ett sådant sätt att hunden inte kan skada sig om den springer in i hinderstödet. Det är en fördel om täckningen kan släppa från hinderstödet om hunden kolliderar med hinderstödet.
• Hinderstödet ska vara utformat så att det inte blir för stort vindfång i det så att hindret välter lätt vid blåst. 
• Flerfärgade bommar. Tänk på att hunden har svårt att se skillnad på rött och grönt, undvik gärna röda bommar mot grön gräsmatta.
• Använd inte för tunna och lätta hoppbommar som är svåra att se för hunden, eller kan blåsa av bomhållarna. Det finns också risk för att tunna och lätta hoppbommar kan gå sönder och splittras med vassa kanter om hunden river hindret. 
• Det finns delbara bommar som minskar skaderisken om hunden landar på bommen. Dessa ska alltid användas när hunden hoppar en oxer.
• Kontrollera regelbundet om det finns dåliga bomhållare och byt ut dem. Byt ut alla former av vassa bomhållare. 

DÄCK
Tänkbara problem och brister:

• Däcket är ej delbart.
• Däcket har fel diameter.
• Hundens väg till hindret är inte rak.
• Hunden ska svänga skarpt efter hindret och riskerar att springa på underredet.
• Hunden fastnar i eller kraschar in i däcket eller upphängningsanordningen.
• Hunden hoppar eller springer genom ramen.
• Anordningen för däckets upphängning i ramen kan skada hunden om hunden hoppar vid sidan av däcket.
• Det finns många lösningar för upphängning som inte är förenligt med säkert hinder.

Råd och tips:

• Däcket ska vara delbart och Svenska Agilityklubben rekommenderar ramlöst däck.
• Det finns flera hindertillverkare som tagit fram säkra lösningar med delbart däck och även utlösande upphängningsanordningar.
• Mät diametern och kontrollera med regelboken att det är tillåtet.
• Försäkra dig om att hunden alltid har rak ansats till däcket.
• Försäkra dig om att hunden inte ska svänga skarpt efter däcket.

LÅNGHOPP
Tänkbara problem och brister:

• Hörnpinnarna är instabila. 
• XS får en för hög första del.
• För låga hörnpinnar.
• Vassa kanter, särskilt om hindret är av metall. Även om kanterna är vikta/bockade på undersidan av hindret kan en hund skada sig på dem.

Råd och tips:

• Mjukt långhopp rekommenderas och främst att undvika långhopp som är tillverkat i metall och trä. 
• Stabila fötter med raka och tydliga hörnpinnar rekommenderas. 
• Sätt skydd om någon del är vasst.
• Mät alla delar och kontrollera mot regelboken.

MUREN
Tänkbara problem och brister

• Hindret är tillverkat i ett hårt material.
• Hundens linje till hindret gör att den kan träffa pelaren när den hoppar.

Råd och tips

• Svenska agilityklubben rekommenderar att muren är tillverkad i ett mjukt material.
• Se till att linjen till hindret inte orsakar att hunden kan träffa pelaren när den hoppar.

SLALOM
Tänkbara problem och brister:

• Instabilt slalom som flyttar sig eller lyfter när hunden forcerar det.
• Slalom med grov/bred skena. Reglerna tillåter att skenan är upp till 8 cm bred, men en bred skena innebär en ökad halkrisk och många (mindre) hundar kan påverkas och tveka av en bred skena.
• Klena slalompinnar som hoppar ur eller går av när explosiva hundar utför hindret.
• Felmonterat så att skenans stöd/stag ligger där hunden springer.
• Trasiga pinnar.
• Skenor med spår i där hunden kan fastna med klorna. 

Råd och tips:

• Se till att slalomet står stadigt på slätt underlag.
• Slalompinnarna rekommenderas att vara flerfärgade på den nedre delen. Till exempel vit pinne och blå stripes = två färger.
• Titta i regelboken och jämför hur stagen är placerade.
• Gå igenom alla pinnar regelbundet och byt ut trasiga direkt.
• Se till att det vid behov finns möjlighet att sätta fast slalomet i marken. 
• Slalompinnarna rekommenderas att vara tillverkade av plast framför trä. Se till att slalompinnarna är tillverkade av plast med god kvalitet.
• Efter styrelsebeslut 2020-08-22 rekommenderar Svenska Agilityklubbens styrelse att endast slalom med solida stödben används vid tävling. Detta innebär att slalom med spår eller hål i stödbenen inte rekommenderas. Detta pga att det finns en risk för att hundarnas klor kan fastna.

RAK TUNNEL
Tänkbara problem och brister:

• Är det blött ute eller tunneln är tillverkad i ett halt material så kan hunden halka i tunneln.
• Tunneln ligger inte still på marken, är ej tillräckligt fastsatt.
• Tunneln flyttar sig när stora/kraftfulla hundar forcerar.
• När tunneln inte är utsträckt innebär vecken en skaderisk för hundens tår och tassar.
• Mörka tunnlar (blå, svart) och tunnelhållare kan förvirra hundar och göra det svårt att hitta öppningen. 
• Tunnlar som bara har halva ytan med halkskydd, antislip, är felplacerade så att hunden bara delvis eller inte alls får fäste.
• Tunnel har fått ojämn form eller blivit oval/fått minskad diameter.
• Hål, revor eller att spiraler sticker ut.
• Skarven på ringarna är placerade så att hunden springer över den och kan skada tårna.
• Linjen som hunden springer på gör att den springer in i tunnelväggen.
• Tunnlar och sandsäckar som är placerade under balansen eller A-hindret har samma färg som kontaktfältet vilket gör det onödigt svårt för hunden att särskilja på hindren. 

Råd och tips:

• Tunnlar där hela insidan består av antislipmaterial är att föredra.
• Anpassa antalet sandsäckar på tunneln till den tyngsta och mest kraftfulla hunden som ska använda den. Använd så många sandsäckar som behövs för att tunneln inte ska flytta sig eller ändra form när hunden springer genom den. Fördela tillräckligt många sandsäckar jämnt över tunneln och placera gärna extra sandsäckar vid ingång och utgång. 
• Sträck alltid ut tunneln ordentligt.
• Mät och kontrollera regelbundet att diametern är 60 cm.
• Kontrollera och känn igenom hela tunnlarna så att inga hål finns.
• Tunnlar rekommenderas att sättas fast med sandsäckar som är fyllda enligt tillverkarens rekommendation. Tältpinnar eller liknande får inte användas. 
• Vänd skarven uppåt på de tunnlar som har ringar så att hunden inte springer på skarven. 
• Se till att tunnlarna och sandsäckarna har en annan färg än kontaktfälten på A-hindret och balansen.
• Undvik att hundens linje in till tunneln orsakar att hunden springer in i tunnelväggen. 

BÖJD TUNNEL
Tänkbara problem och brister:

• Se rak tunnel.
• Tunneln kan vara för skarpt böjd.

Råd och tips:

• Se rak tunnel.
• Undvika att böja 4, 5 och 6 meters tunnlar skarpt. Undvika om möjligt helt att böja 3 m tunnlar.
• Böj tunnlarna i max en riktning – aldrig i S-form.
• Dra ut hela tunneln först och böj sedan.
• Anpassa antalet sandsäckar på tunneln till den tyngsta och mest kraftfulla hunden som ska använda den. Använd så många sandsäckar som behövs för att tunneln inte ska flytta sig eller ändrar form när hunden springer genom den. För en stor och kraftfull hund kan hela tunnelns längd behöva täckas med sandsäckar när tunneln är böjd. Var alltid extra noggrann med sandsäckar vid in- och utgångarna så att de inte flyttar på sig när hunden springer in eller ut ur tunneln.
• Tunnlar rekommenderas att sättas fast med sandsäckar som är fyllda enligt tillverkarens rekommendation. Tältpinnar eller liknande får inte användas.
  

 

GUNGAN
Tänkbara problem och brister:

• Kan vara ett instabilt hinder och som behöver förankras med sandsäckar eller i underlaget.
• Att den inte följer regelverket i hastighet vid nedslaget eller att den inte går tillbaka till ursprungsläget med förväntad hastighet.
• Kraftig rekyl, kan innebära skaderisk.
• Kontaktfälten avviker inte i färg.
• Felmonterad så att klämrisk uppstår mellan brädan och underredet.

Råd och tips:

• Kontrollera hindret ofta, inte bara inför tävling. Testa regelbundet så att gungan följer tidsbestämmelsen för 1 kg. I reglerna finns beskrivet hur du mäter hastigheten med en 1 kilosvikt. Gungan kan behöva smörjas och justeras.
• Säkra gungan mot marken så att den inte kan välta eller flytta sig. Lägg rejäla tyngder/sandsäckar på gungans fot/underrede eller fäst med stag som bankas ner i jorden. Detta bidrar också till att minska gungans rekyl.
• Se till att underlaget på gungan är av god kvalité.
• Kontrollera så att gungan slår ner åt rätt håll i förhållande till underredet så hunden inte kan klämma sig.

Felmonterad med klämrisk

Rätt monterad, ingen klämrisk

A-HINDER
Tänkbara problem och brister:

• Kontrollera så att underlaget inte är halkigt eller slitet.
• Lösa sprintar vid nock, glipor vid nock.
• Kontaktfälten avviker inte i färg.
• För högt/lågt.
• Hindret sviktar/rör sig.
• Trasiga stegpinnar.

Råd och tips:

• Se till att underlaget på A-hindret är av god kvalité.
• Se till att alla sprintar och springor vid nocken är täckta och säkrade så att hunden ej kan fastna.
• A-hinder med stag som håller ihop sidorna ger ett stabilare hinder än A-hinder som hålls ihop med en kedja.
• Mät och kontrollera mot regelboken att höjden stämmer. Om höjden justeras med en kedja kan man märka ut vilken ögla som ger rätt höjd.
• Kontrollera regelbundet alla stegpinnar och byt så fort någon går sönder.

 BALANSBOM
Tänkbara problem och brister:

• Underlag som gör att hunden halkar, framförallt om det är blött.
• Vid sned ansats mot hindret finns stor risk att hundar tappar balansen och faller av. 
• Utstickande delar under mittdelen som hunden kan fastna i eller slå sig på om den faller av. 
• Skadliga sprintar, glipor vid sprintarna.
• Glipor under mittdelen som hunden kan fastna i om den sätter en tass utanför mittdelen eller faller av.
• Glipor mellan uppfart/nedfart och mittdelen.
• Ben och stödben som är utformade och placerade så att det blir svårt att på ett säkert sätt placera tunnlar under balansen.
• Underlag som blänker i solsken kan förvilla/blända hunden.
• Kontaktfälten avviker inte i färg.
• Trasiga stegpinnar.
• För hög/låg.
• Sviktar.
• Hjul som inte är avtagbara som hunden kan slå i om den faller av.

Råd och tips:

• Kontrollera underlaget.
• Se till att alla sprintar och glipor är täckta och säkrade så att hunden ej kan fastna.
• Kontrollera regelbundet alla stegpinnar och byt så fort någon går sönder.
• Mät och kontrollera mot regelboken att höjden stämmer. Om möjligt, välj gärna den lägsta höjden 120 cm. 
• Förstärk delar som sviktar genom att till exempel stötta underifrån på ett säkert sätt. 
• Om balansbommen har hjul så bör de vara avtagbara eller konstruerade så att hunden inte riskerar att slå sig på dem om den faller av. 
• Om balansbommen har hjul som inte är avtagbara ska de skyddas med tex sandsäckar så att hunden inte riskerar att slå i dem om den faller av.
• Säkra upp om det finns glipor under och längs med sidan på mittdelen som hunden kan riskera att fastna i om den faller av eller sätter en tass fel.

 

Här är exempel på lämpliga ansatser till balansen
Hunden hamnar i “tratten” direkt när den kommer från hindret före balansen.

Här följer några exempel på olämpliga ansatser till balansbommen

Blå slinga, även om hopphinder 2 står rakt framför balansbommen kommer hunden hoppa hindret snett och få en sned ansats till balansen. Det finns därför risk att hunden faller av balansen.

Lila slinga, hunden hamnar alldeles för sent i “tratten”.

Orange slinga, hunden kommer upp snett på balansen och risken att den faller av är stor.

Grön slinga, hunden svänger runt vänster vinge istället för höger som ger en bra väg upp på balansen. Vänster vinge ger en sned ansats upp på balansen och risken att hunden faller av är stor.

Rosa slinga, kräver att föraren kan vara nära hinder två för att kunna kontrollera svängen. En hund som har svårt att samla sig kan oavsett få en sned uppfart till balansen.